Dagens Nyheter – 24 januari 1874, sida 1

Det var icke något öfvermåttan stort tilllopp af patienter vid Shadrack-roåd, ej heller voro de sjnkdomsfall, som förekommo i Lucius Davorens praktik, i allmänhet af så synnerligt intressant beskaffenhet. Befolkningen var fattig, och hans inkomster voro således små. Men hur små de än voro, räckte de dock någorlunda för hans behof, ty dessa voro ,högst obetydliga. Hans Amati åt intet och sjelf hyste han en stoisk likgiltighet för att lefva godt. Hans hushåll bestod af en gammal gumma, som lemnade hans hus hvarje qväll för att gå till sin egen familj, men som återvände tidigt på mergnarne, för att sköta sin tjenst hos Lucius, samt af en temligen slö och trög springpojke med en obehaglig fallenhet för att blöda näsblod. Det förtröt honom att han varit nödsakad att skaffa sig ett helt hus, ehuru han för sitt eget bruk blott skulle ha behöft tre rnm, Men folk hade sagt honom att han icke kunde hoppas att vinna någon praktik inom ShadrackBasin-distriktet, om han började sitt yrke i blott några få hyrda rum, och han — fogade sig härefter. Han drog af detta den slutsatsen, att det måste finnas hos Shadrac kiterna några dolda aristokratiska sympatier,