Dagens Nyheter – 23 januari 1874, sida 2

— 00 -— — Ja, det skall jag visst göra. Såå, fröken Davoren är borta? Ja, jag kominer ihåg att jag säknade henng i kyrkan i söbdags: Hr Filbys spel, de: står långt, långt under hennes. Åb; en sådan underbar begåfning hon har, hr kyrkoherde! Grefvinnan var ime i staden i går och vår äfven inne hos mig Här för att få några nya musikalier. Jag visade henne då det lilla fantasi jag tog mig friheten att tillegna fröken Davoren. Hon smålog så vänligt då höt såg närmnet. Ni gör rätt i att vara stolf öfver er kytKoKördes dotter, hr Staämmer, sade hon, sön så älsklig ung qviöng och en så utmärkt virtuos! Jag önskade att jag hade tid att göra ett besök i prestgården; Och sedan frågade hör, huru det stod-till med er; och er vänliga fru och fröken Davoren, öch vat så artig och god att det vår just n glädje att se det, innan hon åkte från nig. Hon körde sjelf sina små hästar. — Det vår mycket vänligt af henne, sade kyrkoherden med kjälsfrånvåro: 0, fåfänga glädje öfver jordisk pomp Och ära! Den uppmärksamhet som traktens magnater visat hang dotter hade icke förmått rädda henne från undergång; nej, hade just kanhända på ett eller annat sätt varit anledningen till hennes fall. — Ja, det vore bra om ni ville stätnmaå pirKot, Stammers, fortfor han med en Svag suck. Hon skall bli glad att friba det ny