Dagens Nyheter – 22 januari 1874, sida 2

bara öppenhet ej förefallit underlig för någon; men tjenarne voro vana att höra åtskilliga förberedande rådpläghingar, innan någon af familjen företog en resa, och det förvånade dem derföre ej litet att hafva på förhand hört alls intet sägas om fröken Davorens afresa, äfvensom att hon hade begifvit sig på väg, innan någon var uppe, utan att ens förtära så mycket som en kopp te. De stackars föräldrarne läste dotterns afskedsbref, till dess hvarje ord det innehöll var inristadt deras bjertan, men hvad det än förmådde, icke skaffade det dem någon kännedom om dotterns öde. De genomgingo namnen å alla dem, som umgingos i deras lilla sällskapskrets, å det kanske halfva dussin mer eller mindre tilldragande unge män, som besökt prestgården, men — ingen bland dem fanns, som de ens för ett ögonblick kunde betrakta som den brottlige. Ingen af dessa hade dessutom lemnat trakten: de funnos alla qvar, inbegripna i sina vanliga sysselsättningar. Då några veckor förgått, dristade sig dock kyrkoherden att fråga en eller annan af dem som tillhörde hans församling, om man visste af huruvida någon främling uppehållit sig i trakten af Wykhamston under loppet af senaste månaden eller så omkring. Under ett sådant samtal framställde han en gång så osökt som möjligt denna fråga till hr