Dagens Nyheter – 22 januari 1874, sida 1

samma ljufva förhoppning som förr — hon invaggade sig i sina fåfänga drömmar, till dess uppvaknandets stund helt plötsligt kom; och hon genom ett bref, som Janet med egen hand skrifvit och qvarlemnat, fick veta att den kära flickan för alltid öfvergifvit sitt hem och sina vänner, afstått från sitt goda namn och rykte — från hoppet om salighet efter döden, såsom det syntes de förtviflade föräldrarne — för att följa en förförare, om hvilken de visste intet. Flickans bref, skrifvet i en lidelsefull, förtviflad ton, som vittnade om huru våldsam striden mellan pligt och kärlek varit hos henne, innehöll icke den ringaste upplysning om älskarens namn eller samhällsställning. Skrifvelsen var affattad i temligen sväfvande ordalag. Det finns vissa saker, för hvilka ingen qvinna kan förmå sig attredogöra. Janet Davoren sade icke ens sina föräldrar, att det var ar egen fri vilja hon följt den okände, Men en förtviflan, så djup, så bjertskärande, kunde neppeligen vara en följd af en oskyldig kärlek; en sorg, så bitter, så hopplös, måste förutsätta ett brott. Kyrkoherden och hans maka kunde ej tvifla derpå. De läste och läste om igen den långa, af förtviflan dikterade bönen om tillgift eller glömska, bönen om att deras enda dotter, deras stolthet, deras ideal skulle för