Dagens Nyheter – 21 januari 1874, sida 2

Danska vensters nya taktik. Under rubriken Hvad nu? skrifver Danska dagbladet, meddelar den af hr J. A.. Hansen redigerade Almueven åtskilliga anmärkningar till den nuvarande situationen i folktinget. Följande uttalanden kunna betraktas som en autentisk tolkning af den skrifvelse från partiet, som hr J. A. Hansen uppläste vid finanslagens första behandling. Der talades om, att den förenade venstern tills vidare skulle fortsätta sitt motstånd emed andra medel. Hvilka äre då dessa medel? säger J. A. Hansen. Eller med andra ord, hvad skall nu göras? Jag kan här endast tala å mina egna vägnar, då folktingets pluralitet naturligtvis skall förbehålla sig att träffa sina bestämmelser efterhand, då det vid de särskilda frågorna skall fatta beslut. Jag skall då erinra om, att det gifves två hufvudriktningar, genom hvilka omnämda motstånd kan yttra sig; de kunna med två utländska ord betecknas som den positiva och negativa, eller en strid genom angrepp och fordringar, och en strid genom försvar och afslag, Striden fördes från vensterns sida under det förflutna året genom att angripa ministeren och genom att fordra frisinnade och folkliga reformer, och ministeren förde striden genom att motsätta sig dessa angrepp och afslå de uppställda fordringarne. Ministören har derigenom lärt venstern hvilken fördel ett sådant stridssätt medför; då venstern hittills förhållit sig lugn och orörlig, så måste den icke ha särdeles goda fattningsgåfvor, då den icke lärt sig att byta krigsföringssätt med motståndarne. Det är min personliga mening att venstern nu för det första bör förändra sitt anfallskrig till försvarskrig, sina propositioner och fordringar till slopningar och afslag på ministörens propositioner och fordringar. Venstern kan när så galet skall vara förhålla sig stilla och afvaktande, då erfarenheten har lärt den, att den genom fortsatt verksamhet ingenting vinner. Deremot kan ministeren icke lefva länge innan den kommer till tinget med nya förslag . .. det är naturligtvis här icke min mening att man skall neka hvad som behöfves till att statsmaskineriet skall kunna fortfara att arbeta, ty det skulle vara det positiva motståndet, hvilket jag just vill förkasta, utan jag menar, att allt, som icke nödvändigt behöfves för maskinens gång, skall nekas, att lagfjörslåag, som icke direkte syfta till sådana förändringar i den bestående samhällsordningen, hvilka erkännas som stående öfver allt tvifvel, eller som aflägsna ett eller annat allmänt erkändtmisförhållandemåförkastas: Detta slags opposition skall gifva sig tillkänna på så många områden, om folktingsväljarne och folktinget blott hafva tålamod och uthållighet att sitta stilla så länge ministören blir sittande, så skall nog denna senare först bli trött på detta stillasittande.