RUP En knif är ibland lika god som en bössa, sade Matchi, utan att se upp. I ett: nå hoppade Luciusy förrän den. andre hunnit varseblifva honom;ned i.fördjupningen, och, läggande si på knä, framdrog han några ben ur elden. Under det hamn talade, utsträckte han sin långa magra arm och förde återstoden af pytett längröin I elden: — -Mördäre! bof! utropade han, kastande en: blick åf. djupt: förakt på främlingen. Dessa ben äro menniskoben. Se här — detta ären del af en menniskoarm. co Ni misstager er, svarade Matechi med köld. Jag fångade en varg och dödade Honom med min fälllknif. Jag shar ickö arbetat i dissektionssalarne för intet; sade Lucius lugnt; öcK jag upprepar mitt påstående: dessa ben ärö menniskoben. Ni bar afvärjt döden genom mord: ; ä -— Om jag än gjort det, så vore det väl icke. värre än månben anhan i lika förtviflade omständigheter gjort öre mig, genmälde den okänder och: flyttade: dervid blicken från Läcius-till håns bössa, i det hans ansigte antog ett på en gång skyggt och hotande utck. : — Jag hade god lust att nedskjuta er, ty ni har verkligen visat ör vara eh varg, återtog Lucius; i det Han: reste sig upp och kastade benen tillbaka i elden.