andra i hans. hjerna, då han med förtviflan i.sitt bröst begaf sig ut på jagten. Och återigen -var: lyckan honom oblid: Han vandrade längre bort än -vanligtyfast besluten att icke, vändas tonihöndttillbaka. Han visstecalltför: väl ratt då Geoffrey befann sig i ett så sorgligt tillstånd; somnu, kunderhan — Lucius :—: medshela sin erfarenhet ieke uträtta något,hbvilket Absalon; trots sin, okunnighet, icke skulle -kunnasgöra lika bra. I selfva verket var det ingenting att göra. Den -sjuke låg i ett slagsdvala; -Om någon ni. fanns, som. kunde -hjelpa -honom; så var. det säkert ingen annan än den skicklige läkaren naturen. ..-Slutligen. påträffade Lucius en öppen plats i, sjelfva bjertat df-skogen och öfverraskade der en ensam buffel: den förste han sett på mer än en månads tid. Djuret var just sysselsatt med att -bortskrapa:snön, för att, Om möjligt, åtkomma något magert bete, då Luciusrinfami.sig. Han pärmade sig detsamma med lätta steg, och. iakttagande den största försigtighet; af fruktan: atteljest skrämma det på -Aykten: Väl kommen inom: skotthåll, lade han ansoch gaf eld. : Detta skott träffade djuret i bogen; och följde härefter-en -förtviflad-jagt. Buffeln gjorde allt för att undkomma; men hans krafter svekohonomsnärt.: Imcius aflossade nu sitt andra skott, denna gång -medden