-— JU påföljd, alt det stackars kreaturet, hvilket var lika magert, och utbungradt som ban sjelf, liflöst nedsjönk på snön. Han drog nu sin jagtknif och utskar tuns gan -samt några af köttets bästa delar, ; så mycket han trodde sig våra i stånd. till att bära. . Derpå nedgräfde han med otrolig mös da sitt byte i snön, i afsigt att följande morgon återkomma till stället. tillsammans aned Absalon för,att hemta återstoden, .,Så myc ket han nu förmådde taga kunde räcka ungefär en vecka eller något derutöfver, men ej längre, vå Qvällen hade redan inbrutit, då han slu tade. sitt arbete; lyckligtvis var himlen klar, så att stjernorna:spredo. en svag, belysning mellan talltopparne. . Han hade ock medfört en liten handlykta, som han trodde kunna göra tjenst 1händelse af.-mörkrets inträdande; men han fann. den nu vara af ganska ringa nytta. Hvar. befann ban sig. väl nu? Detta var den första fråga: han; framställde till sig sjelf. Han. märkte, att han icke utan svårighet skulle återfinna, det spår han: följt och, himel! hvilket. olyckligt öde;väntade ej honom och hans sjuke-vän, om han. nu bade ströffvat för långt bort, så att -han icke mera kunde-hittas tillbaka till byddan! Der låg Geoffrey nära döden — skulle: han väl bli urståndsatt att räcka honom en bjelpsam hand?