— DM -—-— — Ni betraktar alltså icke detta lifvet såsom en beredelse för ett nytt lif på andra sidan grafven ? ; Nej; det gör jag icke. De der idberna öfvergaf jag redan innan jag var aga år gammal, Kan hi hjelpa mig att återfinna vägen till hyddan ? frågade Lucius efter en paus. — Nej, min herre. Jag trödde mig vara omkring hundra mil derifrån. Säkerligen har jag vandrät i en cirkel. — Troligtvis. Men hvar lemnade ni Kekek-ooarsis? Främlingen såg på honom med undrande min, likasom hade Han icke förstått meningen med frågan. Lucius upprepade densumma. — Jag vet icke. Det finnes intet bestämdt hvar i denna eviga labyrint. Vi blefvo ovänner och skiljdes åt — Rägone städes. Lucius Davorens blickar gjorde. nu sin rund kring grottan, som var väl belyst af de brinnande tallstubbarne, och stannade plötsligt vid några föremål, som ovilkorligen tilldrogo, sig hans uppmärksamhet. Tätt invid brasan låg nemligen en hop af redan till hälften förbrända ben. — Ni har fångat ett byte, ser jag, sade han, visande på dessa ben. Men huru bar ni er åt, då ni icke har någon bössa?