Dagens Nyheter – 20 januari 1874, sida 1

UV Blotta tanken på en sådan olycka bragte honom nästan till förtviflan. Han lade dock bördan på sina skuldror och begaf sig skyndsamt på väg, följande den riktning, som han ansåg vara den rätta. ;Hån hade fera gånger i sällskap med sin vän genomvandrat denna del af skogen och tyckte sig alltså vara temligen, bekant med detsamma, men icke desto mindre kom han snart underfund med, att den kosa, han styrde; var långt ifrån den rätta. Han stannade ett ögonblick, grubblande öfver sin belägenhet. Men snart fortsatte han vandringen, i hopp kunna. finna vägen till hyddan, om ej förr, åtminstone vid morgondagens gryning. Helt plötsligt blef han varse ett ljus i skogen. Han styrde genast sina steg åt detta håll. Då Kan framkommit till det ställe, hvarifrån ljuset visat sig, mötte honom en syn, som han ingalunda hade väntat sig. Ett slags grotta utan tak hade här blifvit utgräfd i snön. I midten af densamma brann en brasa, framför hvilken låg utsträckt en man med yfvigt hår och vilda ögon. — Hvad! utropade Lucius, som redan vid första anblicken kännt igen denne man, har ni ej hunnit längre än så, Matchi? Det var ett bedröfligt resultat af den skicklighet, hvaröfver ni skrutit. Hvar är indianen? — Jag vet icke, svarade Matchi. Kanske redan död. Vi blefvo ovänner för några da