Dagens Nyheter – 20 januari 1874, sida 1

-— 57 — härvid nitiskt omkring i den vilda skogen; sökande efter byte. Men med: undantag af en eller annan mård, hvars kött de oaktadt sin svåra hunger knappast kunde förmå sig att äta, vann Lucius på dessa vandringar så godt som intet. Han återkom alltid med svikna förhoppningar. Åtta dagar hade redan förflutit, sedan Matchi lemnade dem, åtföljd af indianen, då Lucius en morgon begaf sig ut, mera förtviflad än vanligt, ty hungern gnagde hats inelfvor, och — hvad som var ännu värre än hungern — en farhåga hvilade blytungt på hans hjerta, den nemligen, att det icke skulle dröja många dagar till innan Geoffrey Hossack komme att begifva sig ut på en färd, vida längre och betydelsefullare än den, hvilken de tillsammans anträdt för halftannat år tillbaka, då båda ännu voro fulla af ungdomskraft och hopp. Han kunde icke dölja för sig sjelf, att hans vän sväfvade i en fara af den mest fruktansvärda art, och ått, om febern icke snart toge en annan vändning, allt hopp skulle vara ute. Ej heller kunde han dölja för sig ett annat faktum, det nemligen att de förråder, hvilka han med så sparsam hand fördelat mellan sina olyckskawrater, ej kunde räcka längre än ett dygn. Dessa voro de tankar som korsade hvarLUCIUS DAVOREN, s