Dagens Nyheter – 20 januari 1874, sida 1

— Nåväl, gör det, om ni så för godt finner, svarade främlingen i föraktfull ton och läggande bort all förställning. Nöden har ingen lag. Jag har -endast gjort hvad jag vågar säga, att ni skulle ha gjort i mitt ställe. Vi hade svultit, bokstafligen svultit, i fem hela dagar, då jag dödade honom genom ett enda hugg med min yxa Jag afskar hans ena arm och gräfde ned det öfriga af kroppen derborta under snön. Jag vågar säga, att jag var nästan halfgalen, när jag begick detta dåd: Men jag anser att jag gjorde honom en stor tjenst, då jag befriade honom från det elände, hvaraf han iännu högre grad än jag var hemsökt. Kanske blir det min tur nästa gång. Skjut mig, och jag skall tacka er, om ni vill offra ett skott krut på en så ömklig varelse som jag. — Nej, sade Lucius. Jag har ingen rätt att döma öfver er, Jag lemnar er åt ert eget samvete. Men om ni någonsin mera försöker beträda tröskeln till vår hydda, ert ärende måtte vara hvilket som helst, så — vid Gud! — skall ni dö som en hund. Derpå aflägsnade han sig. Då främlingen såg honom försvinna, sammandrogo sig hans läppar till ett djefvulskt leende, och han mumlade för sig sjelf: — Du frågade icke efter penningarne, soni indianen hade på sig. Just de voro rätta