I sigt om att) denna yttre ståts underhåll I till sist alltid utgår af arbetet, så är det I klart att de som släppa till detta och dess frukter slutligen måste börja tänka på huruvida det verkligen kan vara så alldeles nödvändigt att använda penningar till värdelösa ändamål i stället för till gagneliga. Särdeles måste dessa tankar vakna upp igen hos de riksdagsmän, hvilka äro valde af och ur massan af folket, i denna tid, då stora löneförhöjningar begäras af i ået närmaste alla statens tjenare. Det kan icke undgås att många af dessa riksdagsmän då för sig uppställa sådana frågor som: År hela denna rad af landshöfdingar, presidenter o. s. v. oundgängligen nödig? Skulle icke deras göromål kunna uppehållas för mindre kostnad om staten icke fästade sig så mycket vid den yttre ståten, men mera vid hvad som verkligen är af nöden? Månne icke de löner, dessa lyxembeten medföra, skulle kunna användas till fyllande af behofven för verkligen arhetande embetsoch tjenstemän ? Sådana tankar ha legat i hjertat hos många riksdagsmän under hela den mansålder som vi varit i tillfälle närmare iakttaga riksdagarne, och vi äro derför alldeles förvissade att de skola gå från hjertat till munnen om nuvarande riksdag får del af att regeringen icke är böjd för att taga någon hänsyn till det gamla missnöjet, utan ämnar fortgå på slentrianens stråt. Det kan med den största sannolikhet antagas att härigenom skulle framkallas, såväl inom representationen som bland valmännen, ett motstånd af sådan art, att det ej kunde förbises. :-Om: regeringen befinnes anse att;de goda ekonomiska förhållandena skola göra riksdags-männen . så -medgörliga, att löneförhöjningarne gå som en dans, tro vi att den skall längre. fram. komma till insigt af att den mycket misstagit sig, åtminstone i afseende på alla de. riksdagsmän, hvilka icke genom omröstningen verka för egen eller slägtingars och vänners bättre utkomst... Hvar och en vet att den goda dagen snart nog kan efterträdas af den onda, och endast lättsinnet och tanklösheten låta de goda ti-; derna så: öfverväldiga sig, att de onda glöm; mas, I en så storsak som en allmän förhöjning af alla statens löner bör man naturligtvis icke låtarinverka på sig af-hvad som. ett. eller -annnat år inträffat, utan se ärendet i sin stora helhet. Och den tiden lärer väl icke ens för personer med mycket svagt minne -vara fallen ur hågkomsten, då Sverige fick dragas med helt andra ekonomiska förhållanden än de nuvarande. Om. och när: sådana svåra tider återkommä, hur skulle statens finanser då gestalta gig i fall man nu tanklöst beviljat allmänna löneförhöjningar utan att först ha dragit in på höga och onyttiga arbeten eller förenklat hela stats-: maskineriet. eller så ordnat att statens embets-. och tjenstemän måste, hvar å.sin plats, arbeta lika mycket som enskildes biträden på sind platser? Vid 1856—57 års riksdag: gjorde regeringen en dylik stormlöpning på grund af den dyra tidens, och den stora allmänna löneförhöjningen beviljades provisoriskt ), utan att något blef gjordt för att vinna en ombildning af eimbetsverken och deras. arbetsordning; men. när. detta skedde. rådde ännu den gamla ståndsindelningen,, då det varsdtätt för regeringen att med ) Den blef några år derefter satt på ordinarie stat. I En löneförhöjning, vid hvilken både de betalande och) de mottagande något år vant sig, lyckas män aldrig! få borttagen. I