Dagens Nyheter – 17 januari 1874, sida 2

olyckskamraters förtroende; men detta tycks tes på det hela taget endast föga bekymra honom. Han förrådde en viss originalitet i afseende på såväl tankar som språk, hvilket mycket bidrog till att förjaga den dysterhet, som eljest så gerna ville tränga sig på dem. I en ställning sådan som deras måste enhvar blifva välkommen, som kunde införa ett nytt element i deras enformiga lif. Underligheten i hans lynne passade rätt väl tillsammans med det underliga i deras förharidenvarande omständigheter. Om de hade vistats i ett civiliseradt land, skulle de intet ögonblick dragit i betänkande att tillsluta sin dörr för honom. Men här, hvarest döden alltjemt stod för dörren och i hvarje ögonblick hotade att träda öfver tröskeln, kunde just denne man med sitt vilda väsen, sin hänsynslösa och bizarra åskådning, hjelpa dem att bättre uthärda försasakelsens smärtor. Också torde, icke böra förnekas, att det låg ett visst behag i hans närvaro, hvilket alla kände, till och med den flegmatiske tysken. Med Lucius Davorens fiol i sin hand kunde han åtminstone för en stund förmå dem att glomma det bleka, hemska spöket, som höll vakt vid deras dörr. Dessa lidelsefulla toner öppnade för dem portarne till drömmarnes land. Matchis repertoir tycktes dem alldeles outtömlig; men allt hvad han spelade, till och med sådana melodier, som hela