Dagens Nyheter – 16 januari 1874, sida 2

den punkt, der bergsträckan börjar, Han: hade-memligen: en-dag: begifvit sig bort från dem, medtagande deras. häst den bäste de egde och lemnandedem i en. belägenhet. som först härigenom blef riktigt bekymmersam. De insågo då också. genast att de voro illa lurade. . De utskickade sin andre vägvisare, en ins dian, för att om möjligt . komma ;rymmaren på spåren, men detta försök aflopp utan resultat. Det kostade dem ungefär fyra a fem dagars dröjsmål. Mannen hade. troligen vändt tillbaka till Edmonton. Att längre söka efter honom hade varit detsamma som: att -afstå från hela expeditionen för det året. Det var nog med. de dagar de redan förlorat. — Framåt! utropade Geoffrey. — mm framåt! upprepade Lucius. — Ich kan doch så gerna dö. Man muss ju i alla fall komma derhän. Men bäst som sker, såsom die Tärken säga. De äro vise Menschen, desse Tärken, utlät sig den beskedlige tysken. Indianet lefvade att förblifva trogen, ja, ända. in i döden. På utgången af ett företag tänka dessa vildar föga. För dem är lifvet ej annat än en tid af försakelse och, möda. Han håde genom den andre vägvisarens afvikande ur tjensten uppstigit till en högre rang och Var nu deras ende följeslagare. De fortsatte sålunda sin väg