Dagens Nyheter – 16 januari 1874, sida 1

gjelfva kristendomen ålägger ess att herbergera en, man, hvilkens. namn vi icke. kännaicsIngensärlig menniska förtiger: sitt namn för dem, hvilkas bröd hon delar. Sjelfva indianerna följa denna regel; och. jag: uppmanar, er derför nu att säga oss hvad ni heter. TG — På samma gång jag vände ryggen åt civilisationen, bortlade jag äfvem mitt: namn, svarade. främlingen. likgiltigt. Jag brydde mig. icke om: att medföra några visitkort hit till vildmarken vester. om-Klippbergen, Och det vill jag säga -erj.fortfor..han med ett gäckande.skratt; i det han kastade en föraktfull blick öfver rummet; att om ni erbjuder: mig: er.gästfrihet endast på det vilkoret aft jag. här inför er skall. aflägga. redogörelse för mitt förflutna lif, betackar; jag mig för densamma, och går tillbaka till skogen och friheten. Som ni. sjelf yttrade, kan döden lika gerna träffa mig. här som derute. bland snödrifvorna. Om nisöpskar veta mitt namn blott för att lättare kunna konversera med mig, så är det juingenting som hindrar att ni kallar mig.med. samma namn; som indianerna, bruka tillägga mig, ett öknämn af derag egen; uppfnnmg — Matchi Mokhkamarn;: j Det betyder den farliga knifven, om jag bj misstar mig. yttrade Lucius; i san: ning en benämning, som just icke ingifver EUCIUS: DAVOnEN; : k 5