Dagens Nyheter – 15 januari 1874, sida 1

i, enligt ert eget påstående, aldrig har vaTit i England. — Jag ser icke, att något besynnerligt ligger deri, att jag haft en engelsk bekantskap i mina lyckligare dagar, då till och med en högt bildad engelsman icke blygdes öfver att umgås med mig. Man kan känna namnet på ett universitet, utan att någonsin ba besökt det. Jag hade ex vän som studerade i Balliol. — Jag undrar, om det var den herrn som i sin examen gkref det der märkvärdiga latinska temat, hvarsalla bockar utgjort föremål för så mycken munterhet bland studenterna vid en mängd glada tillfällen under de sista tio åreh, infoll Geoffrey likgiltigt. a — Jag skall. uppriktigt säga er, huru det förhåller sig, herr främling, återtog Lucius. Det går mycket väl an för oss att afstå åt er ett hem i vår hydda. Om det var ett välvilligt eller ett ogynnsamt öde; som förde er hit till oss, kunna vi icke veta; men natärligtvis hvarken ville ellör borde vi vara nog obarmhertiga att neka er vårt skydd: Gud är mitt vittne, då jag säger att det ät mycket klent stäldt för oss; och att döder. kan vara oss hardt nära, antingen vi stanna-inoni dessa väggar eller begifva ossut för att söka vår lycka; men då vi sålunda i vår egen nöd öfva barmhertighet; vill jag emellertid icke lemna osagdt att ej en: