Hvarjehanda nyheter. Ett makalöst vittne. Följande vittnesberättelse omtalas i en amerikansk tidning. omaren: Ni sade, att Ellis arbetat för er alltsedan den 29 november? Vittnet: Ja. Domaren: Hvad gjorde han då den 30? Vittnet: Han högg ved. Domaren: Och den 31? Vittnet: Då var det söndag, och då var han i kyrkan. Domaren: Nå, hvad gjorde han den 32? Vittnet: Han tröskade säd den dagen. Domaren: ÖOch hvad jorde han den 33? Vittnet: Det regnade årdt den dagen och han slöjdade inomhus. Domaren: Öch hvad gjorde han den 34? Vittnet: Han högg ved. Domaren: Men säg mig nu, hvad gjorde han den — — Men innan domaren hunnit afsluta frågan, riäsade vittnets hustru fram till vittnet och skrek i hans förskräckta öra: Din ganmile narr; vet du ej att det blott är trettien dägar i nos vember månad? Hederslegionen liksom alla andra ordenstecken regnar från iådens himmel öfver både goda och onda, men mest öfver de senare. I vår industriella tid har icke en gång hederslegionen undgått att bli föremål för den smutsigaste spekulation; och den moraliska ordningens regering i Frankrike har nu nedsatt en kommisgion bestående af tre ordens-storkansleter för att rensa detta Auias-stall. Mac Mahon har beordrat den att Behandla de största ödågornas ordenstecken på samma sätt som man skulle ha förfarit med Bazaines, såvida han icke blifvit benådad. Men den inqvisition denna kommission nu är befullmäktigad att hålla skall näturligtvis blottå så många skandaler, att ett franskt blad nog med rätta yttrar, att det vore bättre täppa till denna demoralisationsbrunn än att hålla en sådan offentlig rentvagning af den smutsiga fårhopen: Härkvärdig elefant. Elefanten, på hvilken Indiens vicekonung, lord Northbrook, nyligen gjorde sitt intåg i landet Ågara, är ett kolossalt djur, hvilket varit tamt sedan 1795 och på sin rygg burit de flesta bländ de män, som sedan 75 år spelat en framiståee roll i Englands östindiska angelägenheter. TANNER TRENTER AES NR