Dagens Nyheter – 14 januari 1874, sida 2

; — Ni har rätt, det ser verkligen föga lofvande ut, men hvad döden beträffar Är det en person, som jag i det längsta ämnar afhålla ifrån att komma mig alltför. nära inpå lifvet. Jag har mer än en gång, ha äran att-se den -krabaten iansigtet, men hittilldags har han ej lyckats enlevera mig. Tillåt mig nu fråga: har äfven ert tobaksförråd tagit. slut? a — Ja, det är helt och hållet slut; svarade Geoffrey. Hossack i en klagande ton. Den sista återstoden gick upp i rök. för trenne dagar sedan, och då tog jag också farväl af alla jordiska nöjen. v — Om ni behagar; inföll härvid främlingen — i det Ban uppdrog en läderpung.ur högra fickan af hvad man numera i dagligt tal kallar permissionerna — så tror jag, att här skall finnas, om ej mera, åtminstone till en pipa. — Himlen välsigne er! utropade Geoffrey, gripande efter .Jläderpungen. Var välkommen till. vår boning! Jag tror att sjelfva Belsebub skulle synas mig välkommen, om han medförde åt mig, en enda. pipa tobak. Men om en af oss stoppar, skola väl alla stoppa. Vi äro olycksbröder och måste der före dela lika. : a —— Som ni önskar, yttrade. främlingen. Men låtom oss icke alltför länge fundera på saken. pr RR De andra fylla vu sina pipor och tänd