Dagens Nyheter – 14 januari 1874, sida 1

dem, hvarefter, de synas så småningom försjunka i en ljuf domning, och inom kört sväfva deras ahdar på tobakens serafvingar långt bort till de Elyseziska nejderne — om iöke ändå mycket längre: Främlingen tänder äfven sin pipa och röker, men Uldelås icke med någon lycksalig min, som de öfrige. Han liknar snarare en allen engel, Kvars förlorade själ sj känner någon njutning, Hans dystra blick öfverfar långsämt, de föremål, som finnas i hyddan. Här ser han på väggen Hängande flere jagtknifvar och åtskilliga fiskredskap, men hvad som mest tyckes rs NE hans uppmärksamhet är CGeoffreys Väckrå samling af karbiner, hvilken alltid tilldragit sig hvarje indians beundran, som varit i tillfälle att skäda densamma. Vid åsynen af desså wvapen lysa fränilingens ögon, och bang blick dröjer en lång stund-vid dem. Denna arsenal är, ju ett tydligt bevis på rikedom. Han betraktar vidare de trenne männen, såsom om han sökte utfundera hvilken ar dem det Kan vara, som förser de båda andra med penningar och eger dessa Högsor, Han finner fögå troligt; att alla dessä män äro rika narrar, som hunnit nog långti dåraktighet för att vilja öffra både lif och penningar sådana äfventyrliga ströftåg. Han drager derföre dem stätsatsen, att blott em ab dem är narren ech de andra tvänne ifvemtyrare, som ockra eller hoppas Kunna