stas skyndsam behandling, och sade att de konstitutionela lagarne ännu ej voro utarbetade, att de fordrade trenne läsningar och att faran vore öfverhängande. Picard frågade hvilken den fara vore som nu förestode. Vore det månne den, att regeringen ej kände sig tillräckligt väpnad? Sanningen vore helt enkelt den, att regeringens tillfällighetslag, i hvilken hon intagit bestämmelser hvilka hon ej skulle våga införa i de konstitutionela lagarne, vore gjord i ett visst partis intressen och för att främja dess mål, Härpå egde en omröstning rum på så sätt, att de som voro för Francliens förslag reste sig och de som voro för regeringens suto stilla. Venstern och venstra centern reste sig mangrannt och äfven på högerns bänkar, hvilka voro, det måste anmärkas, glest besatta, reste sig åtskilliga jemte Franclien. Det var klart att majoriteten vid dagens sammanträde var emot regeringen. Talmannen förklarade sig dock ej kunna afgöra hvilken af de båda äsigterna segrat. Man försökte således ännu en gäng att låta omröstningen gå för sig på det omnämda sättet. Men utgången blef densamma: talmannen kunde intet afgöra. Man ropade på öppen omröstning. Denna tillgår sålunda att urnorna cirkulera bland de deputerade, som då kunna rösta den ene för den andre. Högern skulle sålunda ha kunnat rösta äfven för de frånvarande. Men man ropade ock på sluten omröstning. Deana eger rum på det hos oss vanliga sättet, så att namnen å de särskilda röstande i ordning uppnämnas, då hvar och en af de närvarande vid talmansbordet i tur nedlägger sin röst i valurnan. Då kan således hvar och en rösta blott för sig sjelf. Venstern var sålunda för denna omröstning. En valurna placerades också på bordet och sekreteraren stod med listan i hand, färdig att börja namnuppropet. Men då gjorde högra centern de mest förtviflade ansträngningar för att få sammanträdet ajourneradt till dagen derpå. En tumultuarisk diskus sion, som varade i tvenne timmar, följde nu, under hvilken från venstern ofta utropades: I praten blott för att draga ut på tiden! Och så var det äfven i sjelfva verket; de ifrigaste af högern telegraferade ursinnigt till Paris, uppmanande de skolkande att skyndsamt komma till undsättning. Herr de Kerdrel försöker att rädda ministeren genom ett fintligt påfund. Han säger att man hade börjat med en öppen omröstning, och att ett par af hans vänner, som deltagit i densamma, nu gått sin väg i den tanke att de redan röstat. En förändring i kammarens sammansättning hade således nu egt rum och en ajournering vore derför riktig. Hr Grevy deremot var ej af den åsigten utan förklarade att ett uppskof vore mot alla regler och all ärlighet. Efter en stunds synbar tvekan förklarade sig talmannen, Buffet, gilla Grvys åsigt, och voteringen tog sin början under det stor uppståndelse egde rum bland de församlade. Voteringen, som skedde med svarta kulor (mot) och hvita (för), drog ut i nära två timmar. Vid dess slut visade det sig att 268 röstat för alt uppskjuta diskussionen öfver förslaget om märernas tillsättning till dess de konstitutionela lagarna blifvit voterade, under det 226 röstat för regeringens förslag. Regeringen hade således en majoritet af 42 röster mot sig. Sammankomsten upplöstes derefter under stormande rörelse. Som, man vet hade utgången a denna omröstning till följd att ministåren inlemnade sin afskedsansökan. Mac -Mahon har dock ej ännu velat mottaga densamma, och det är ännu icke kändt huru de verkliga följderna komma att gestalta sig. Från Spanien. Inrikesministerns i ett telegram omnämda cirkulär innehåller hufvudsakligen följande: En handling som bär prägeln af patriotisk energi och oegennytta utfördes den 3 d:s af general Pavia. Den bildar en värdig början till utförandet af den nuvarande regeringens vigtiga och vanskliga uppgift. Cortes, som röstat mot Castelars kloka politik, hade beslutat statens fullkomliga upplösning. Men nu kan Spanien vänta räddning af de under den konservativa republikens baner förenade liberale. Den nuvarande regeringen har derför ej kränkt lagarne genom att göra sig till tolk för den allmänna meningen. Den af cortes beslutade upplösningen af fäderneslandet kunde aldrig vara ett laglighetens verk. Lagligheten är deremot på deras sida som först uppträda mot ett sådant förehafvande, äfven om nåtionen ej förut blifvit åtspord. Att ordningen blifvit åter upprättad är ett bevis för att ordningen är förenlig med republiken och friheten, Den afdelning af hären gom med förlidet års slut hade fullgjort sin aktiva tjenstgöring och med detta år skulle inträda i reserven har blifvit åter inkallad för att fortsätta sin tjenst.. .