Dagens Nyheter – 13 januari 1874, sida 2

ANDRA KAPITLET, Tio dagar gå förbi, händelselösa: dagar, om hvilka endast Lucius Davoren har något att säga i-en dagbok, som efter någon tid kan tjena till beråttelse om expeditionen och dess missöden, och som måhända af någon lycksökare skall påträffas här iven aflägsen framtid, då bläcket på detta papper hunnit blekna; och då kanske : sjelfva uttryckssättet blifvit urmodigt: f Lucius är en person, som tager red23 på och fäster sig vid allting — hvarje moln på himlen, hvarje röd strimma af. morgonrodnaden. Han fimner ett ämne för anmärkning, der de två andra endast se ett ändlöst tomrum. Geoffrey Hossack öfvar sig uti att fånga flugor, gör små utflykter på egen hand och upptäcker intet, förutom att ban är i bör sittning af en geografisk själ, och att han i stället för att gå rätt fram, som andra menniskor bruka, har en obehaglig benägenhet för att beskrifva cirklar. Han ströfvar omkring med sin bössa och det knappa förråd -af ammunition som: Davoren vill bestå honom; ibland, men tyvärr alltför sällan, lyckas han döda någon lefvande varelse, t. ex. en råtta; och en gång tog han till och med en buffel af daga. Tänk, hvil