Dagens Nyheter – 13 januari 1874, sida 1

ken herrlig jägaremåltid de då fingo i det täta mörkret i Norden! hvilken utomordentlig njutning denna läckra spis måste bereda dem! I denna stund kände de sig åter starka och lyckliga, de tyckte gjelfva att de gerna kunde mäta sig med både Oden och Thor. Nytt hopp tändes i deras bröst; den dystra sorgbundenhet, hvilken, så att säga, vuxit fast med dem under de bistra dagar, då de städse hotades af hungersdöden, försvann nu med ens och förvandlades till en munter språksamhet. De betogos af ett slags ljuflig hänryckning, framkallad af det stekta köttet och de erkände sanningen af Barry Cormvalls påstående, att en poet skulle kunna blifva en stor fråssare. Men glädjens stunder förgå hastigt — den kalla årstiden tränger sig på dem; de korta dagarne fly som skuggor, endast de långa nätterna dröja. De sitta i sin trähydda, orubbligt stumma, med knäna dragna upp till hakan och ryggen stödd mot Väggen. Vore de redan döda och denna stuga deras graf, kunde de icke hafva ett mera ömkansvärdt utseende. Det är alldeles icke någon särskild orsak hvarföre de tiga. Någon tvist har ännu aldrig uppkommit dem emellan. Men hvad ha de väl att tala om? Egentligen ingenting annat än den snart förestående döden, de svåra hungersqvalen eller den bittra sma