Dagens Nyheter – 13 januari 1874, sida 1

ae RR RO förening har utgått från arbetare i Stockholm. r 1872 sammankom ett fåtal arbetäre och samtalade om denna angelägenhet; de meddelade sig med hvarandra, och det blef öfverenskommet att förslag till stadgar för bildandet af en arbetarebostadsförening skulle upprättas. En provisorisk styrelse tillsattes, möten höllos, hvarvid stadgarne diskuterades, och blefvo de efter många förändringar slutligen antagna i juli 1873. Ändamålet med arbetarebostadsföreningen i Stockholm är att för sina ledamöters besparingar anskaffa bostadshus, hvilkas lägenheter företrädesvis uthyras och öfverlåtas till framtida egendom åt ledamöterna. Till ledamot af föreningen antages, efter anmälan hos styrelsen, hvarje person, som eger medborgerligt förtroende, och som förbinder sig att under loppet af 5 år från inträdet fullgöra de bestämmelser, som i föreningens stadgar finnas intagna. Tal. skildrade det tillstånd, i hvilket de flesta af arbetarnes bostäder för närvarande befinna sig; att ett osundt rum framkallar sjukdomar och en försvagad helsa, hvilket medför minskad arbetskraft, och i följd deraf minskade arbetsförtjenster och ökad fattigdom; bekymmer och otrefnad i hemmet framkalla håglöshet och bli en frestelse att dränka vedermödan i ruset. Vi, behöfva icke vidare utföra målningen, sade tal., ty verkligheten talar härutinnan ett tydligt språk. Men ändå värre är det att det fysiska och andliga eländet fortplantas på ett kommande slägte. I det föregående nämdes, att i engelska språket ej finnes ett ord, som på engelsmannen gör ett så djupt intryck som ordet hem; och säkert är, att hvarhelst detta ord icke anslår känslan, der är en brist, der saknas något, som för individen är af vigt och för staten af betydelse. Denna känsla skall väckas och stegras genom utsigten att möjligen få ett eget hem. Det har visat sig i andra länder att genom ändamålsenliga arbetarebostäder en ordentlig arbetare lätt nog kan blifva egare af eget hem. År det svårare hos oss? Icke, om god vilja finnes. . Vi ha ännu icka kommit långt med frågan, vi ha gjort för litet; men hvad måste vi göra? Vi måste hjelpa oss sjelfva, vi måste af våra egna besparingar bygga våra bostäder. Ingen allmosa, den förslappar och förslafvar! Det har visat sig att arbetarebostäder, som uppstått af arbetarens egna hjelpkällor, lofva mera godt än de, som ha välgörenheten att tacka för sin uppkomst. Arbetarebostadsföreningarnes lösen må således vara: fast vilja, ihärdig kraft och egna besparingar, och företaget skall kfönas med framgång. Men är utsigten sådan för närvarande? Knappast! Det är sannt, att företaget ännu ej är ett år gammalt; men föreningen räknar blott omkring ett halft tusental medlemmar. Arbetareföreningen härstädes omfattar 5— 6,000 medlemmar, Hvarför växa icke årbetarebostsåsföreningens medlemmar till eller ucöfver detta antal? Är det fråga om en uppoffring, om en hjelp för andra? Nej, det är blott fråga om egna fördelar. Man har kanske icke klart för sig, om det är nåon fördel att för framtida behof sätta in esparingar, som vjädrskom nog kunna undvaras under den närvarande tiden. Men framtiden hör det unga slägtet till; det står ej färdigbildadt att träda in deri. Det är slägtet, det är menniskan som bildar framtiden. Det är ingen dålig tanke, tanken att låta ett trefligt hem vinka oss till mötes i framtiden, äfven om den skulle vara långt, långt aflägsen. fas a SR RM RA NE AN NE AR kd TTR sd BR nen EEE