Dagens Nyheter – 12 januari 1874, sida 1

Advess: 10 Norrmalmstorg, 2, tr. upp. Skilnaden emellan lagstiftaren: och ptiblicisten är att den senare skall göra gällande stora. principer och kritiskt behandla de större: eller mindre fel: som finnas i lagarne, hvaremot den : förre bör framlägga lagförslag, som åsyfta förbättringar och söka åvägabringa nödiga förändringar, -Trogne detta åskådningssätt, hafva vii bankfrågan erinrat om. den vigtiga princip, satt-eho som får laglig rätt att utställa banksedlar också genom lag skall. tillförbindas ått.dem-med mynt.omedelbart invexla. Redan under: ståndsrepresentationen påyrkades tillämpningen af. denna vigtiga princip; men frågan fick förfalla, emedan det tunga silfvermyntet och de dåliga transportmedlen skulle hafva gjort det. till en alltför tryckande pålaga för. de enskilda bankerna, Äfven underse-nare: åren har frågan om invexling ned mynt blifvit bragt å bane, och-ehuru numera icke kunnat förebärasatt transportmedlen inom landet äro i dåligt -skick--har likväl ett färre antal bankstyrelser motsatt sig detta åtagande på den grunden att de ville afvakta guldfotens införande uti myntväsendet. Detta har nu skett, -och för-den händelse nya förebäranden skulle framkomma, törde de få räknas tillde obotfärdigas förhindert. Det förstås af sig sjelftatt vi icke afse någon rubbning uti gällande oktrojer, utan bör skyldigheten att-invexla med mynt: vidtaga när enskild bank erhålIer antingen ny eler förlängd oktroj. Genom detta berättigade uppskof vinnes dentid som erfordras för att -utidanrödjade praktiska hinder som yppåt sig vid anskaffandet af tillräcklig mängd guldmynt. Om det icke kan ifrågasättas att afskaffa de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt, äro dock alla eniga derom att de au gällande bestämmelserna sböra-dels förtydligas, dels ändräs. 7 I det senare hänseendet tillåta vi oss påyrka att nu gällande lagstiftning förändras derhän, attallade säkerhetshandlingar, hyarpå banksedelutgifningsrätt får grundas, ovilkorligen skola varai allmänt förvar nedsatta: -Antages en sådan bestämmelse, bortfaller sedelutgifningsrätten å de kreditivsäkerhetet, som bankerna innehafva och å hvilka banksedelutgiffingsrätt nu är medgifven. Detär icke vår uppgift att väcka förslag om hvad som skall sättas i stället, men det är vår uppgift påpeka, att denna grund är ohållbar, kernas egendom, utan kreditivtagarnes: Visserligen kan sägas, att de enskilda bankerna för det lyftade kreditivbeloppet-hafva panträtt uti dessa kreditiysäkerheter, men den anmärkningen qvarstår dock alltid, att det gränsar till det omöjliga att bestämma det utestående beloppet på en gifven dag å dessa kreditiver. Allvarsamt torde icke motståndet blifva mot en dylik förändring, isynnerhet om någonting mera lämpligt kan sättas i stället, så att man ej afskräckes för den väsentliga minskhiagen isedelutgifningsrätten, Om emellertid något. tyifvel kan förefinnas förande denna förändring, hoppas vi likväl att intet sådant kan hysas angående en förändring, om hvilken alla böra blifva ense, då densamma oundvikligen är påkallad af långt större intressen än de enskilda bankerhas fördel... Den ni gällande banklagstiftningen medgifver de anskilda bankerna att anse och beräkna hos dem inneliggande riksbankssedlar Såsom grund för enskilda bankernas seTEPTERAANTENTEIR SPD RENT NEVER SUNSET