Dagens Nyheter – 10 januari 1874, sida 2

-— UL NN förintas. Nej, så kan icke er mening vara. Om pi ej bedragit mig, så har ni bedragit er sjelf. Det är er mun som svarat, ej ert bjerta. Ni älskar mig än, jag ser det på er blekhet, som är återskenet af er inre smärta, jag ser det på tårarna i edra ögon och hör det på slagen af ert våldsamt klappande hjerta, Nåväl, min Sigrid, så säg då att du endast varit grym nog att gyckla litet med mig, säg att du håller den tro du en gång svurit mig. Den unga flickan hade öfverskattat sin egen kraft. Åsynmen af hennes faders vrede och hennes älskares sorg hade upptinat den konstlade isskorpan kring hennes hjerta. Gråtande sjönk hon ned på soffan och framför henne knäböjde Arthur Helmer, höljande hennes händer med kyssar, medan ett par klara glädjetårar banade sig väg utför grefvens af rörelse skälfvande kinder. Och leende midt igenom tårarne, hviskade Sigrid ett sakta: — Ja. — Nå. gudskelof, mumlade gubben Ek, som i detsamma stack in sitt hufvud gevom dörren, hon var ändå inte hertiginna till slutet!