Utrikes-Nyheter. Statsstrecket i Spanien. Något fullständigare ehuru ännu högst knapphändiga underrättelser föreligga om det senaste statsstrecket i det olyckliga Spanien. Enligt dessa lär förhållandet ha varit följande: Efter en inom cortes försiggången debatt, som varat från kl. 2 e. m. till kl. 4 på morgonen, förkastades af församlingen de grundsatser regeringen hyllade, och det med en majoritet af mellan 100 och 120 röster. I anledning af detta nederlag inlemnade Castelar genast sin afskedsansökan. Salmeron, som var den nu upplösta församlingens talman, uppmanade då — sannolikt föranledd dertill af en skrifvelse som han omedelbart efter Castelars afsägelse erhöll från generalguvernören Pavia — ehuru förgäfves Castelar att qvarstå vid: regeringen. Ännu flera personer tillkommo nu, instämmande i samma bön, men Castelar var fortfarande obeveklig. Då, och innan församlingen ännu hunnit utse en efterträdare, inmarscherade ett kompani gendarmer i salen och tvang på så sätt cortes att åtskiljas. Pavia jemte hela hans generalstab och en afdelning artilleri med till eld färdiga kanoner stodo utanför cortespalatset då den upplösta församlingen lemnade detsamma, Pavias statsstreck åtföljdes redan samma dag af tillsättandet af en ny regering. Castelar egde icke mod att efter det misstroendevotum församlingen afgifvitåter taga regeringstyglarne i sin hand. Statsstrecket hade således ej till syfte att störta Castelar, utan tvärtom att undanrödja de hinder som ville ställa sig i hans väg. Det är af egen fri vilja han icke-begagnat sig af de fördelar detta ville och kunde erbjuda honom, det är af fri vilja han nedlagt regeringen. Om han emellertid tagit någon direkt del i detsamma, om det varit förut aftaladt mellan honom och Pavia, det kan af de hittills ingångna knapphändiga underrättelserna ställas i tvifvelsmål. Sannolikt, ja säkert, är dock att han måste ha vetat af det på förhand och genom sin passiva hållning underlättat utförandet af detsamma. Redan flera dagar före cortes sammanträde lära tidningarne ha innehållit uppsatser, antydande att en militärisk intervention, åsyftande upprätthållandet af Castelars politik, vore ganska möjlig. Omfattande militära försigtighetsmått hade ock blifvit vidtagna och 14;009 man reguliera trupper och 9,000 frivillige hade blifvit sammandragna i Madrid. Allt detta kunde naturligtvis ej ega rum mot ministerpresidentens vilja. Castelar, som insåg hvilka faror skulle uppstå för fosterlandet om segern tillfölle venstern, har derför sjelf antingen lemnat sitt direkta stöd åtstatsstrecket eller åtminstone låtit förberedeicerna för detsamma ostörda ha sin gång. Den nya regeringen skiljer sig väsentugt från sin föregångare genom den omständigheten att det federalistiska partiet, som omfattar mer än två tredjedelar af de fördrifna cortes, alldeles icke är representeradt 1 densamma: Deremot består den nya ministeren till en del af den förre kung Amadeos ministrar och är således så litet federalistisk som möjligt. Konseljpresident är, som bekant, generalkapten Serrano, hertig de la Torra, segrare vid Alcolea och Spaniens regent under åren 1869 och 70. Man hör honom ofta misstänkas för att vilja uppträda såsom förkämpe för den af honom sjelf fördrifna kungafamiljen; men hans föregående hållning—ger ej det ringaste stöd för ett dylikt santagande.. Sagasta är den som fått utrikesportföljen om hand; han är en man som genom sina egennyttiga sträfs vanden förut gjort sitt land mycken skada,