Dagens Nyheter – 9 januari 1874, sida 2

får hans ausigte ett. uttryck af ödmjukhet och mildhet, som just aldrig fanns der förr... Då. tar han ner böcker och. läser så, vackra saker, att han sjelf blir rörd. och fröken och jag måste gå ut ock gråta som små barn. — År fröken Sigrid hemma? — Nej, herr doktor, hon gick nyss ut, men hon är väl, tillbaka. .om en timme eller. så. Små. uppköp. för huset förstås. Litet ovanligt för. en, fröken. Silfverkrona, men hvarken skadligt eller. opassande för resten, å . — Välan, då måste du föra mig in till grefven. — Herrn har då bestämdt föresatt sig att... — Se så, ni har hört. min önskan, Ek. Framåt! — Nå, i Guds namn då! sade den gamle och följde doktorn ut i förstugan. Då Ek öppnade: dörren till grefvens rum, efter gammal vana med ljudlig röst anmälande. Sdoktor-Helmer, tittade den fordne aristokraten för ett ögonblick upp från skrifbordet, der -han var. syselsatt. med, att öfverse en hop ritningar och papper, och sade blott Jaså, sitt ned, herr konduktör, och återtog derefter gen st sitt göromål. Då Ek sakta drog sig ut ur rummet, sedan ham hviskande ,bedt doktorn vänta