han medförde. Han höll handen städse instucken innanför rocken, der juvelerna lågo i godt förvar i hans bröstficka. Då de ankommo till Calais, lemnade de fyra herrarne kupen och Cahn förvissade sig om att han fortfarande var i besittning af alla sina dyrbarheter. Efter att ha restaurerat sig, steg han ombord å ångbåten, der han tog plats helt nära derifrån landgången lägges ut, på det han skulle kunna vara bland de första som lemnade ångaren, då den ankommit till Dover. Efter en stunds resa framkom till honom en herre, som på det förbindligaste sätt vände sig till honom, frågande om han var nog lycklig att aldrig vara utsatt för sjösjukans obehagligheter. Cahn igenkände på klädseln och på den engelska brytningen en af sina kupekamrater. Han svarade några örd under det främlingen tände en cigarr. Derpå vände sig denne om för ett ögonblick för att omedelbart derefter åter vända sig mot honom och erbjuda honom en cigarr. Cahn tackade. Det är en havanna, sade främlingen och Cahn tog verkligen en. Efter hvad han efteråt kom att tänka på skulle det sett ut som om främlingen, då han vände sig om, skulle ha utbytt det fodral, ur hvilket han tog sin eger cigarr, mot: ett annat, ur hvilket Cahn tog sin; för tillfället fäste han sig dock ej dervid. Men från det ögonblick, då han tände sin cigarr, vet han ej mer hvad som förefallit. Det enda som är honom klart är det, att han uppvaknade såsom ur en dödssömn först efter det ångaren anländt till Dover och att han, då han väcktes, var en af de sista passagerare, som ännu funnos qvar å ångbåten. Hans första tanke gällde juvelerna — de voro borta. Genast blefvo passagerarne å de tre tåg, som samtidigt efter Calais-båtens ankomst lemna Dover, undersökta, men ingenstädes syntes spår hvarken af engelsmannen med cigarrerna eller juvelerna. Oheferna för-detektiva polisen i London och Paris sattes genast i kännedom om saken, men hittills har man ej kunnat upptäcka minsta spår till ledning. Den stackars Cahn är genom denna stöld fullkomligt ruinerad. ST SAT POS RT Or TTT FEI EET TEN