vid Helmers inträde vart sysselsatt med läsning i bibeln, men nu slog ihop den heliga boken och gick doktorn till mötes. Det är annat svängrum här, må tro, än der doktorn sist helsade på mitt stackars herrskap. Men inte är det värdt att sörja för det, inte bor lyckan alltid i de granna salongerna, och är sämjan god, så är rummet stort också. — Sanot, min kära Ek, instämde doktorn och satte sig på des stol, Ek skjutit fram åt honom. Hör på, ni gamle intrigmakare der, jag borde rätteligen vara ursinnigt ond på er, såsom deltagare i den gemena komplotten att hålla ert herfskaps vistelseort hemlig för mig, som dock, utom ni sjelf, Ek, är deras ende sanne vän. Att i fyra långa år hålla mig i okunnighet om hvar Sigrid, min älskade Sigrid — ty min skall hon blifva ändå — vistades, vet ni!Ek, det var grymt gjordt af er. Från den dag ni spårlöst försvunno har jag användt alla tänkbara medel för att finna edra spår, men förgäfves, Och hade jag ej i går af en händelse mött er på gatan och gripit erikragen, ni gamle ränksmidare, så hade jag väl aldrig i denna verlden återfunnit min förlorade lycka. — Det var så frökens vilja, svarade den gamle och böjde ödmjukt hufvudet för doktorns halft skämtsamma, halft allvarliga förebråelser, Min stackars herre har ingen vilja mer, han,