Dagens Nyheter – 8 januari 1874, sida 1

de efterträdts af det blygsammare mussot, utan att den ungdomliga gestalten blef indre intagande för det. Den lilla röda kojan deruppe på backen, om för verldens ögon doldes. af det jätteika planket åt gatan, var alltså: den hamn, i hvars. lugna sköte den siste hufvudmannen för den en gång så lysande slägten Bilfverkrona efter sitt skeppsbrott hamnat, och det var således här han nu, omhuldad af sin dotters och sin fordne-kammartjenares omv under drömmar om de: dagar, som otsåg det skeppsbrott, efter hvilket an når den sista hamnen, -der rang betyda intet, men ett lugnt samvet t. Med ett vänligt god afton. besvarande de båda fruarnasmer. spefulla än ödmjuka nigniogar och saktmodiga tjenarinnal, hade emellertid BSigrid Krona, såsom hon -här hette, eller Hertiginnan, som gårdens qvickhufvud, en gammal afsigkemmen -skrifvare, uppkallat henne, hastigt passerat emellan Scylla-Carlsson och Charybdis-Larsson och skyndade nu med snabba steg utför gatan med en liten prydlig korg på armen, men knappt hade hon vändt ryggen till, förr än de. båda hvirflarne slöto sig tillsammans efter henne och fru Carlsson med hvass ton inföll: — Bevars väl, så nådi Hertiginnan var i da. Hva blåser de nu för vind då den stolta...