Dagens Nyheter – 8 januari 1874, sida 1

De konservatives afsigter i Franks rike. Franska nationalförsamlingens konservative hafva kommit än på em väg som troligen skall leda dem långt från de principer deras namn antyder: och som säkerligen skall förardem till revolutionens olyckör. Sedan de skakningar, hvilka följde den misslyckade intrigen att återfå Henrik V, framkallat Mac Mahons sjuårs-interim, blef en reaktion — slapphet efter öfveransträngning — synbar inom Frankrikes politik. Om Broglies regemente hade varit klokt nog att för några veckor nedlägga sin stridspolitik, om det afhållit sig från dessa utmanande mått och steg, hade det åtminstone varit en möjlighet qvar att folkets sinnen svalnat och att det lugnt lagt sitt öde i nationalförsamlingens händer; det syntes verkligen som om styrelsen ett ögonblick vore böjd att taga denna väg. Dekonstitutionela lagarne blefvo emellertid diskuterade, och en oerhörd tid blef ödd på komitåns röstningar, men der var ingen synbar brådska, ehuru likväl vallagen Var inbegripen. och hvilken just skulle gifva högern garantier för fortfarande auktoritet, hvilket just. nationalförsamlingen, söm dref bort Thiers. och etablerade en sjuårig militärdespotism, icke beviljade den. Men gå kommo . valen i december; tre distrikt skulle skicka representanter. till Versailles ; ett rikt förstadsdistrikt som antogs vara starkt konservativt, ett landtdepartement och Finistere — sjelfva centern för loyaute och ortodoxi; alla tre skickade starkt utpräglade republikaner. Majoriteten var afgjord; bonapartisterna blefvo slagna på den enda punkt der de hoppades kunna. skjuta fram, en kejserlig kandidat; men de ministeriele blefvo än mer knuffade. Dessa händelser skrämde upp regeringen; Då nu de konservative fingo klart för sig att landet,ehuru; det förhöll sig, stilla, likväl ogillade sista höstens lyckade, ock misslyckade intriger; kommo de till den åsigten attshär måste någonting göras, Den första åtgärd man vidtog var att syrra man sat tvång spå valen och detta beröfvande af rättigheten att välja märer, och för att; återställa 4ill cenptralstyrelsen; detta; oerhörda. patronat med åtföljande makt öfver opinionen. Men enligt de. konservatiyes mening kunde hvar, ken detta eller något annat medel som ej undertryckte rösträtten anses , tillfyllestgör rande. Icke. den. talrika och verksamma kor horten af prefekter eller en arm6 af 37,000 märer med; hela skaror. af. betjente ända ned till. landtpolisen kunde anses; tillräckliga. att hålla disciplinen uppe bland de millioner valmän, hvilka hade wisat att genom en besynnerlig rubbning i det menskliga förståndet de hade råkat rösta på republiken. : På grund deraf använder för närvarande den. franska ministåren allt sitt ingenium för att koka ihop en. plan i och för valvättens inskränkande. Vi undra ändock om nationalförsamlingens majoritet skall gå dess önskningar till mötes. . Erfarenheten från Ludvig. Filips sista regeringsår och senare från perioden strax före statskuppen är icke uppmuhtrande, och det står fast, att de statsmän som nu voterat för några Millioner menniskors beröfvande af valrätten ingalunda skola i ex framtid intaga några betydande-platser bland Frankrikes politici. Skälen emot beviljandet af allmän rösträtt. äro många, men om :de jemföras med skälen för npphäfvandet af. allmän rösträtt då denna en gång varit antagen, och än mer åtnjuten under mer än tjugo år, förlora de rätt myckebtvaf sin. kraft. Gudarne taga icke tillbaka sina gåfvor.4 Det är ett farligt försök att-beröfva ett folk politiska rättigheter, hvilka det en gång utöfvat. Det skulle tjena till intet, om en dietetisk reformator påpekade hurusom irländarne hafva lefvat å potatis och skottarne på gröt eller ville öfvertyga en Cobbett att bönor och fläsk !och dricka äro dåliga födoämnen, lika litet som om man be: skyllde ex fransk bonde, hvilken åtnjutit friheten —ehuru dock endast till namnet en tid — alltsedan plebiscitet 1851, för det han deltagit i landets styrelse. Ochisjelfva verket äro sådana argumenter i Frankrike dock icke afgörande; hvad än för värde de må ha gentemot andra nationers och andra sociala systemer. Det är icke sant att ju högre man stiger på den sociala skalan i Frankrike, deste längre kommer man från Ren VAR ln Ekor FINE 4 AA Re RR vt AR RE AE ESSIN TATT ST