Dagens Nyheter – 8 januari 1874, sida 1

folk (hon gjorde härvid en betecknande gest uppåt det röda huset på backen). bestämdt måtte ha sina randiga skäl å rutiga orsaker för att krypa bort å gömma sej så här börtom all ära å redlighet — ja gubevarg, ja menar inte att inte lika bederligt folk bor här på trakten som vid sjelfvaste Drottöinggatan, gubeyars, man känner sej sjelf, se bokhållarn, band ihöp fingrarne — men ja Menar att nog måtte en hund ligga begrafven under den der flyttningen allti, eller hva tror min goa fru Larsson? I parentes torde böra nämnas att de vFärda medlemmarne af det stånd, som de båda samtalande tillhörde, alltid, såvida ej vreden, hvilket icke så sällan händer, för deras tungor på afvägar, benämna hvarandra och vilja af kunderna benämnas fruar, en benämning, som de också, åtminstone hvad klädseln beträffar, på hvilodagen häfda lika väl som mången hennes nåd. — Fru Carlsson känner mina tankar om saken; Svarade i sin ordning den tillfrågade. Antingen har den der långa hvithåriga gubben begått något stort brott eller också har han gjort en sådan der cession, som storfolket endast kan gå lediga ifrån, och håller sig undan till dess man ska ha glömt paschasen. Sanna mina ord om inte han en väcker da ger sej ut ur boet och låter de räddade pluringarna skramla för att tysta HERTIGINNAN AF KOJAN, ö