Dagens Nyheter – 8 januari 1874, sida 1

— Öch ni bodde alltså i trenne år hes er gamle bror, klockarn, ute på landet? — Ja, herr doktor, men se det var knappt för honom och mina små besparingar hade, skam till sägandes, slutligen gått åt. Då återstod oss intet annat än att flytta hit, der fröken slutligen lyckades få anställning i en bank. Hennes lön räcker väl ej till för alla behof, men den gudaengeln arbetar på alla lediga stunder med sömnad och skrifning, så det går ihop och nådi herrn derinne inte behöfver sakna något. — Men blef då vid konkursen... — Ingenting öfver, vill herrn säga. Nej kära herre den gick nätt och jemt ihop, hur det der räfaktiga rådet och den ännu räfaktigare advokaten styrde med den. Gudskelof, nådi herrn gick ändå med heder ifrån det, utan att vara skyldig någon menniska så mycket som ett öre, men han gick också ifrån helsa och glädje, ty, som doktorn vet, tog allt det der döden på sal grefvinnan. Visst är vår koja litet mindre än det granna slottet der nere på Björkeboda och inte är parken häromkring alldeles så präktig, tillade gubben med ett sörgbundet leende, men man får vara nöjd med vår Herres skickelse, sådan den blir. — Hvem vet, min kära Ek, om inte din herre ännu en gång kan komma att hålla sitt intåg i sina förfäders boning, sade dok