Dagens Nyheter – 7 januari 1874, sida 2

Några anmärkningar vid Bibelkommissionens öfversättning af Nya Testamentet. ; cs (Forts) Matt. 6: 13 har kommissionen försett med en not, i hvilken erkännes, att de orden i Fader vår; ty riket är ditt och makten och herrligheten i evighet. Amen! saknas i de äldsta handskrifterna. Sådana erkännanden eller upplysningar hafva åtminstone den förtjensten att göra tänkande läsare uppmärksamma derpå, att ett eller annat, som skall anses för Guds ord, men saknas i den ena handskriften, har kunnat tilläggas i en annan och yngre, flera århundraden efter Jesu död tillkommen. Egentligen borde väl de äldsta handskrifterna hafva vitsord i fråga om text och öfversättningar; men äfven de äro ju af så sent datum, att de kunnat lemna rum för både inskjutningar och ändringar, ifall nemligen man får förutsätta fullfärdiga originaler. De ifrågavarande orden, om hvilka de äldsta handskrifterna ingenting veta, skola deremot, enligt de här följda handskrifterna, hafva ingått i den bön, hvilken Jesus till dagligt och stundligt bruk anses hafva sjelf förestafvat. — Ordet dagliga i fjerde bönen är bibehållet. Icke utan skälanmärkes någon gång mot detsamma, att det icke rätt låter sig förlikas med orden i dag. Enligt grundtexten torde det dock lika väl kunna tydas såsom för vår varelse eller tillvaro erforderligt, tillräckligt, passande, skäligt uppehälle. Genom att tydas på kommande eller följande dag eller tid skulle ordet råka i öppen strid med den varningen i versen 34, att icke hafva bekymmer för morgondagen. I Matt. 11: 27 har den gamla öfversättningen: ingen känner sonen, utan fadren, och ingen heller känner fadren, utan sonen m. m. Kommissionen åter får detta att lyda: ingen känner Sonen rätt, utan Fadrea allena, och ingen känner Fadren rätt m. m. Lika nödig och nyttig, som åtskilliga andra noter, borde här en not hafva varit för att upplysa, med hvad rättighet detta ordet rätt fått en plats i texten, I Matt. 12: 40 har kommissionen, i fråga om Jonas tecken, utbytt hvalfiskens buk mot den stora fiskens. Förklaringen af underverket i och för sig har man väl dermed åtminstone icke underlättat. I Matt. 19: 28 lofvar Jesus, enligt kommissionens öfversättning, sina lärjungar att de vid verldsförnyelsen, när menniskans Son skall sitta på sin herrlighets tron, också skola sitta på tolf troner och döma Israels tolf slägter. Gamla öfversättningen säger att de i den nya födelsen, när menniskones Son varder sittandes på sins Majestäts säte, skola ock sitta på tolf säte m. m. Äfven här hade säkerligen en not varit mången välkommen till förklaring, huru och hvarföre det kommit att heta i verldsförnyelsen i stället för allenast i återfödelgen eller ånyoblifvandet eller återställelsen, såsom grundtexten säger. Men kommissionen har utan tvifvel genom uttrycklig häntydning på verldsförklaringen efter domen och verldsförstöringen velat en gång för alla afvisa hvarje antagande, att Jesus här kunnat mena någonting annät. Drömmen om Jesu återkomst för grundandet af ett tusenårigt rike i verldslig och jordisk mening fortlefde emellertid länge, äfven hos män, som ställas högt af kristendomen. Afven för den drömmen åberopades bibeln och Jesu ord. I Matt. 10: 23 säger nemligen Jesus till lärjungarne i det-han utsänder dem: I skolen icke hafva orkat fara omkring alla Israels städer, förrän menniskones Son kommer, och i Matt. 24: 34, med tillhörande paralelställen heter det: detta slägte sKall icke förgås, förrän allt detta sker. Kommissionen låter naturligtvis den teckning, som föregår dessa ord, afse allenast Jerusalems förstöring. Pen lärjungarnes fråga, vers 3, på. hyilken sagda töck