Dagens Nyheter – 7 januari 1874, sida 2

-— 00 makes ansigte emot sig och, seende honom stadigt i ögonen med sina lugna uttrycksfulla blickar, yttrade: — Har du handlat rätt nu, min Alexander? — Rätt, rätt, eftersade kammarherren och såg något generad ut. Grefvinnan var så att säga hans lefvande samvete, och med all sin bestämda vilja kunde han ej mera frigöra sig från det tysta välde hon omärkligt, men. säkert tillvällat sig öfver hans inre. — Jo, ser du, fortfor grefvinpnan och intog den plats, på hvilken doktorn nyss hört domen öfver sin framtida lyeka afkunnas, jag har från kabinettet hört hela det samtal, som förefallit emellan er, och jag ville nu fråga dig: säger dig ditt -samvetes röst att du handlat rätt? — Samvete. och rätt, mumlade kammarherren, litet misslynt. . Du har isådana öfverspända ideer; min snälla Anne-Sofie. Gubevars,. jag klandrar dem visst icke. Du är lycklig i den drömverld, deri du lefver; men, min lilla vän, inte kan du väl vara nog dåraktig att tro; det vår verld kan omskapas efter ditt drömda ideal; Den verld, i hvilken vi lefva, är framförallt praktisk, öch sådan den nu en gång är få vi också taga: den. Samvetet, min vän, är brottets bestraffare, men du vill väl ej anse mig för en brettsling, derför att jag gifter bort vår dotter efter mitt eget hufvud och att mina begrepp om hennes lycka icke äro precis