Dagens Nyheter – 7 januari 1874, sida 1

98 vildblorimg, som vuxit upp i skuggan af ekarne i Björkebodas: park och skall vissna Bort då den blir omplanterad i verldslifvets heta selsken, i stadens drifhusatmosfer. — Men lofva mig åtminstone, min Alexander, att ej skrida till något afgörande steg förr än du hört Sigrids åsigt, bad grefvinnän med ett uttryck, som. hennes man aldrig kunde motstå. — Det lofvar jag, sade kammarherren och kysste ännu en gång ömt och. aktningsfullt sin makas hand, då grefvinnan i detsamma aflägsmade sig med ett vänligt: — Tack! Ännu en gång började kammarherren läsningen af det famösa bref, om hvars innehåll ödet tycktes hafva föresatt. sig att hålla honöm i okunnighet, då den gamle kammartjenaren tyst och liksom om han vandrat mellan ägg steg in i rummet och sedan han först förvissat sig om att ingen fanns i det yttre rämmet noga tillslöt dörren bakom sig, Den gamle höll i handen. ett utbredt skrynkligt papper, som bar tydliga spår efter ett par tårar, och det låg i hela hang sätt och utseende något som tvärt kom grefven att hålla upp med den påbörjade läsningen och yttra ett halft skämtsamt, half undrande: — Hvad går åt dig, min kära Ek? Utan att svara, knäppte den gamle trotjenaren blott ihop sina händer, skakade på hufvudet och betraktade oafvändt sin