Dagens Nyheter – 7 januari 1874, sida 1

planer för hennes främtid, och det är derför såsonr er sanne vän jag ber och råder er att. glömma den der ungdomsdrömmen och gömma den inom er som ett minne, på hvilket man: ser lugnare och lugnare, allt efter som det: bleknar med åren. Arthur Helmer reste sig upp för att taga afsked; han kände grefven nog väl för att veta att hvarje vidare försök till öfvertalning skulle vara förgäfves, — Farväl, herr grefve, sade han och ett bittert löje krusade Hans läppar. Måtte mni aldrig komma att ångra denna stund. — Det bliv min ensak, herr doktor; svarade grefve stolt: Glöm ej mina helsningar till er far, och med dessa ord återtog han det göromål, hvaruti han blifvit störd genom doktorns inträde, medån Arthur med en. känsla liksom hade bjertat frusit till is i hans bröst lemnade det hus, der han ur sin skönaste dröm obarmhertigt väckts af verklighetens grymma hand. ; Men det var af ödet bestämdt, att grefven ej heller nu skulle få fullborda det göromål han hade för händer, ty knappt hade han vecklat upp det brutna: brefvet, förrän han kände en hand gakta läggas påsinaxel;och dåvshan vände sig om, såg han framför sig sin maka; Grefvinnan såg mer är vanligt allvarlig ut, då hon nu med mildt våld vände gin HERTIGINNAN AF KOJAN. 4