Dagens Nyheter – 5 januari 1874, sida 1

jag nu snart fyller 19 år, vore det tid att tänka på ett passande parti. Ett sådant hade han redan på förslag. Baron von Gallen var denAdonis, som skulle komma din bild att blekna i mitt hjerta — baron von Gallen: den 30-årige gubben med den kala hjessan, det magra ansigtet med sina tunna rödaktiga polisoöger och den oskiljaktiga glasbiten i det venstra ögat. Nej, min far, förrän jag blir friherrinna von Gallen, blir jag ogift intill min död. — Och du tror ej att vördnaden för dina föräldrar och deras öfvertalving till slut skola besegra ditt motstånd och öfvervinna din motvilja för detta parti, inföll doktorn, som inom gig nästan började önska att den ugplelåt, hän en stund förut hade hört, måtte blifva sanning, ty han var öfvertygad om att med Sigrids rikedom skulle ock hennes friare försvinna. — Tviflar du på mig, Arthur? Sigrid rätade upp sig och ur Hennes öga sköt en blixt af sårad stolthet, Som kom hennes älskare att ångra sitt utbrott af missmod. — Förlåt, min älskade, bad han, men fruktan att förlora en dyrbar skatt gör oss ofts vacklande i vår tro på dess besittning. Hvad vore Troh, om den icke låge, En klarögd perla på hjertats grund, säger skalden, och min tro och mitt hjerta äro ett, svarade Sigrid. Så länge mitt hjerta HERTIGINNAN AP KOJAN, 3