ligen komma med seger ur striden och att han då skulle komma att böta för sin snikenhet. Han tog afsked från Maximilian med ett hånlöje på läpparne. Det fanns icke en gnista medlidande i hans hjerta; och dock hade Maximilian öfveröst honom med välgerningar och utmärkelser. Till gengäld för dessa hade Bazaine vältat på honom hatet för alla de förbrytelser han hade begått — en börda som ovilkorligen måste draga en hvar i förderf. Det är sorgligt nog en blott poetisk uppfattning — i verkligheten händer det mera sällan — att hvarje förbrytelse blir straffad här på jorden. Men Bazaineska rättegången har dock bekräftat denna uppfattning. På St Marguerite får han nu lida för sina brott — för dem mot fäderneslandet, om han begått några sådana, och för dem mot den olyckliga kejsar Maximilian i Mexiko.