att denne innan kort anförtrodde honom att egandet af den kära Sigrid för baronen vore den högsta jordiska lycka. Då grefven meddelat Sigrid underrättelsen om att hon var föremål för baronens böjelse och att hon genom dess besvarande skulle bereda sin far en synnerlig glädje, hade Sigrid, rodhande och brydd, bedt sin far att ännu låta henne vara fri, och beviljandet af denna hennes bön hade i någon mån bidragit till att förtaga intrycket af hvad hennes fader förtrott henne. Så snart anslaget till den vals, hvartill den unga fröken sjelf bjudit upp honom, klingade genom den nu tomma danssalongen, skyndade vår doktor att hemta festens drottning, och leende ilade hon snart derefter vid hans arm genom raderna af lysande kavaljerer, hvilka med en blandning af förvåning och harm betraktade denne för de fleste okände lyckoriddare, som vågade att midt i deras helgade krets gripa in och röfva bort festeng skönaste klenod, men hyvilken — det måsta de inom sig medgifva — dansade med ett behag och en skicklighet, som, ej kunde öfverträffas. Då det vackra paret dansat de första slageni bad Sigrid sin kavaljer föra henne till ett af de intill danssalongen gränsande rummen, och så snart de här intagit sina platser,, vände hon sig till sin följeslagare, i det hon! med en min af låtsad harm yttrade: