talat sig mot Preussen kom särdeles lämpligt och i rättan tid, synnerligast som dessa skapa en ny kris mellan Tyskland och FrankUtrikes-Nyheter. Tyskland, Italien och Frankrike. Rörande förhållandena mellan Tyskland och Frankrike är den allmänna meningen i politiska kretsar i Berlin den, att den tillrättavisning som nyligen blifvit gifven de franska biskoparne af franska regeringen i anledning af det ytterligt skarpa och fiendtliga sätt hvarpå dessa i sina herdabref ututtalanden efter Bazaineska rättegången blifvit ännu våldsammare och mera ofta återkommande än förut. Det hade i sjelfva verket sett ut som om de inflytelserika ultramontanerna varit de som minst förstått att bida tiden för att rike. Och man har i Tyskland ingalunda förgätit de förhoppningar som dessa kejsardömets oförsonliga fiender byggde på Henrik V:s restauration. Sedan denna tanke slopades, har det franska presterskapet synbarligen försökt att på annat sätt vinna sitt mål, Uppretningen i sinnena mot Tyskland och Italien underhålles så mycket som möjligt och ett korståg till förmån för återställandet af påfvens verldsliga makt qvarstår såsom de franska ultramontanernas oföränderliga axiom. Tyskland och Italien behöfva derför hvarandra mera än någonsin. Det säges att chevalier Nigra under ett samtal som han nyligen haft med hertig Decaze ingalunda dolt detta faktum. Han lär visserligen och med fullkomlig rätt — säger Deutsche Nachrichten — ha förnekat tillvaron af ett fördrag mellan Tyskland och Italien, men på samma gång antydt att upprättandet af en legitimistiskt-klerikal regering i Frankrike sannolikt skulle påskynda ingåendet af en sådan förbundstraktat. Vinken var så mycket mera betydelsefull som Nigras personliga sympatier för Tyskland aldrig lära ha öfverskridit en viss diplomatisk gränslinie, och man måste derför antaga att han talat i enlighet med bestämda instruktioner. Man måste antaga, i följd af de råd att visa större moderation hvilka blifvit gifna de franska biskoparne, satt den vänskapliga stämning som existerar mellan Tysklands och Italiens regeringar, och om hvilken det omnämda samtalet mellan italienska sändebudet och franska utrikesministern ger en antydan, icke förf3lat att göra intryck på franska regeringen. De framsteg, som bonapartisterna göra i Frankrike, fylla de republikanskes sinnen med bekymmer. Man befarar att de penningar, hvilka enligt regeringens öfverenskommelse med kejsarinnan Engenie skulle till henne komma att utbetalas, skola användas i agitatoriska syften. Magne och de till hans parti hörande ministrarne veta ock att bringa det derhän, att de vigtigaste embetena beklädas med bonapartister. Man håller det till och med för möjligt att Magne skall lyckas kasta sin kollega, hertigen af Broglie, ur sadeln, och skall han förmå detta, då är väl bonapartisternas slutliga seger så godt som viss. Preussiska sändebudet i Paris, grefve Arnim, har under ett samtal med hertig Decaze framställt några ehuru synnerligt moderata anmärkningar mot ett par bref. Hertigen har svarat att regeringen i Frankrike kunde ntöfva ett blott högst ringa inflytande på biskoparne. I Francois Victor Hugos begrafning deltogo 15,000 personer. Talet vid grafven hölls af Louis Blanc, som dock afhöll sig från alla politiska anspelningar. Franska regeringen har gifvit polisryndigheterna stränga ordres att noga öfvervaka alla personer, som begifva sig in i TR EST a SE