Dagens Nyheter – 3 januari 1874, sida 1

som bemantlar afundens svarta demoner och i tysthet glädjes åt den käre vännens missöden eller sorger, känner jag mig frysa ändain i hjertat, och hade jag icke känt mitt frusna bröst tina upp vid dina ögons eld, skulle jag flytt härifrån för att vid min egen ensliga härd åtminstone kunna drömma att menniskorna äro bättre än hvad jag i verkligheten funnit dem. — Vet du, fortfor han, då jag nw möter dig här för först gången efter den oförgätliga afton, då jag i Floras paviljong vid Björkvikens vackra strand erhöll visshet om att mina känslor för dig voro bevarade, tänker jag med vemod på de dagar som flytt och drömmer att jag ännu. vandrar vid din sida i den ståtliga parken invid den spegelklara vik, som skiljer från hvarandra våra barndoms hem. Ack, hvarför lemnade du någonsin ditt kära Björkeboda för att byta ut det mot societetslifvets qvafva luft? — Det var. på min faders vilja, svarade Sigrid och sänkte sitt hufvud lik en fågel i bur, som längtar åter ut i den fria naturen, Derefter tillade hon med en lätt suck: Gud vet när jag någonsin får återse mitt kära, kära Björkeboda! Arthur, min far vill gifta bort mig. — Huru? Gifta bort dig, säger du? utropade doktorn och spratt till som stungen af en orm. — ) sade mig häromdagen, att som 7