Dagens Nyheter – 3 januari 1874, sida 1

mm UR då de vuxit upp, hade båda i sina bjertan städse bibehållit samma varma känslor af vänskap och tillgifvenhet, som barndomen ingifver, till dess att, dem sjelfva ovetande, dessa känslor börjat öfvergå till en annan och mäktigare, om hvars ömsesidighet de vid den unge kandidatens senaste besök i hemmet kommit till visshet under sina promenader till de ställen, som i barndomens dagar varit dem så kära. Nu hade Arthur Helmer, nyss ankommen till hufvudstaden på genomresa till sitt föräldrahem, vid ett besök i kammarherrens hus fått emottaga en inbjudning till den grefliga balen. Att denna inbjudning skett mera för konvenansens skull än af böjelse var något som vår doktor naturligtvis ej kunde veta, ehuru han väl såg att kammarherrens bemötande mot honom ej längre bar den hjertlighetens prägel som fordom. Utan att han egde någon kunskap om den förklaring, hvartill det kommit mellan de båda unga, sade dock en viss aning VNigrids far att den unga flickan stod i begrepp att fatta ett tycke för lifvet, såvida det ej redan skett, och då i den HKögättade och äfven något högmodige aristokratens ögon den unge läkaren ingaluhda var det parti, som han hade drömt sig för sitt enda barn, så ansåg han det vara bättre att förekomma än förkommas och utmärkte för den skull på ett så tydligt sätt den rike och med honom jemnbördige baron von Gallen,