Dagens Nyheter – 31 december 1874, sida 2

-— JM mera. Nåväl, jag infann mig inatt vid White Ladies, för att infria detta grymma löfte. När hon såg honom darra vid denna hotelse och hörde hans suckar, då njöt hennes tigernatur, och triumferande sade hon till sig sjelf: han lider! han lider!t Och hon fortfor med detta utmanande hån, som var henne eget: — Ack! kärleken dog med rosorna — men ni har sökt och funnit ersättning för det förlorade... Hvarför lemnar ni den dyra allena? Fruktar ni icke att blifva straffad i och genom henne? Medan hon sofver oskuldens ljufva sömn och drömmer om er kyss, kan ryktet lätt smyga sig till hennes hviloläger och för evigt jaga slummern derifrån genom stt tillhviska henne, hvem hennes make har bragt om lifvet! Ett förfärligt, bjertslitande anskri, som skallade öfvernejden; förstammade henne. Hans hemlighet i hennes hand, hans älskling beroendo af hennes tystlåtenhet! — Ack! af panthorn och gamen var-mera mildhet att vänta än afhenne. -Förgäfves bemödade han sig att tala, intet ord kom öfver hans läppar, och han nedsjönk förintad på gräsvallen. — Era läppar äro mina! fortfor hon med ett hånlöje; och jag tycker icke om, att ni kysser henne, och jag ser icke gerna att den hand, som sköt fadern, skall föra dottern genom lifvet. O, ni herrskare med jernviljan, trodde ni er verkligen mäktigare