Dagens Nyheter – 30 december 1874, sida 1

bad. Men kände ni mig ej nog för att veta att jag redan i nästa timme skulle ångra hvad jag gjort? Kunde ni väl tänka att vädjandet till min ära ieke skulle afväpna mig, att er ånger, ert begär efter försoning icke skulle vara heliga i mina ögon? Jag lät mig hänföras af min förtviflan, det var väl förlåtligt; men ännu innan natten gått till ända ångrade jag bittert min hotelse. — Ni ångrade... O, min Gud! och jag... utbrast Strathmore, ett offer för de grymmaste själsqval. — Och pi misskände mig — likasom ni ännu i denna stund misskänner mig. Det är icke min sak att hämnas er missgerning på den oskyldiga. Hon skall icke lida för det ni tillskyndat mig en oförrätt, det vore en djefvulsk hämnd. Er hemlighet är i säkert förvar, er ånger är mig helig! Aldrig skall Lucilla erfara att hennes far förlorade lifvet genom er, aldrigskall hon få veta, att hon är Errolls dotter. Jag kom hit för att säga er detta — och blott detta. Med vänskapen mellan oss är det för. alltid slut; mig återstår endast att förlåta er, innan vi upphöra att ha något gemensamt med hvarandra. Ur hans ögon, hans stämma talade en gudomlig mildhet, ett himmelskt medlidande. Hastigt, ljudlöst, såsom. ville han bespara honom hvarje svar, vände han sig härefter om och försvann i duoklet,