Dagens Nyheter – 27 december 1873, sida 1

Fotografiramar. för icke mer än rätt och tillbörligt att hvarje institution, som blifvit förunnad rättighet att utgifrva egna banksedlar, äfven pålägges skyldigheten att med landets mynt wid sitt hufvudkontor invexla sina egnhibanksedlar då så påfordras. Banksedelcirkulfflren utgöres för närvas rande af fyratiofem millioner riksdaler riksbankssedlar och sjutiofem millioner riksdaler enskilda bankers sedlar. Vi tro och hoppas, att allmänheten, genom att begagna sin sedelutgifningsrätt, d. v. s. genom att göra alla eller nästan alla sina liqvider medelst uppoch afskrifningsvexlar, skall minska behbofvet af banksedlar, men i alla fal blir totalbeloppet så stort och banksedlarne förmåga att intränga uti de allra minsta liqvider så påfallande, att det är nödvändigt underlätta innehafvarnes rätt, att mot detta myntrepresentativ erhålla mynt. : Såsom det nu är stäldt, erhålles, då man till invexling uti enskild banks hufyudkontor presenterar en enskild banks sedel, icke mynt, utan ett annat myntrepresentativ, mot hvilket man kan på ett enda städle i landet, nemligen i hufvudstaden, erhålla mynt. Aldrig i tiden kommer hågot mynt i allmänna rörelsen, såvida detta missförhållande får fortfara. Det blir endast skiljemynt af silfver och koppar samt några guldmynt såsom skådepenningar. Så länge de enskilda bankerna, hvilkas sedelutgifningsrätt icke kan umbäras, icke blifviv ålagda att vid sina hufvudkontor, i likhet med riksbanken, invexla sina egha sedlar med mynt; så länge är det deras eget gagn och bästa att ur allmänfiä rörelsen förjaga myntet, öm det händelsevis skulle visa sig der. Men hafva de väl en gång fått denna skyldighet, att invexla med mynt, förknippad med rättigheteti att utgifva banksedlar, så blifva de lifligt intresserade för att underlag af mynt alltid må finnas i rörelsen, så att icke hvarje stort eller litet behof af mynt må hemsöka deras metalliska kassor. Det blir: också en ögonskenlig fördel att, på tjugosex ställen i landet i stället för ett, kunna erhålla mynt) då man deraf är i bohof: år I Emot skyldigheten jats mvex!x med myntfratiställes helt säkert! det obilliga uti skyldigheten för de ehskillla bankerna attiliqvid emottaga riksbankensj sedlar. :Hvar skola vi göra utaf dem, säga de, då vi icke få begagna dem för invexling af egna sedlar? Svaret -ligger nära tillhands. Enhvar är skyldig att i liqvid emottaga riksbankens sedlar och följaktligen kunna de enskilda bankerna använda: dem, till infriandet af uppoch afskrifningsvexlar, postremissvexlar, kreditivvexlar och -depositionsbevis. :-De äro till och med oförhindrade att i låneväg utlemna riksbankens sedlar; och-det är ganska säkert, att aldrig hos vågon enskild bank komma att inflyta större belopp riksbankssedlar än som på de här uppgifna sätten med fördel af de enskilda bankerna kunna användas. Vi hafva ändock icke här intagit sannolikheten, att dertalet af inflytande riksbankssedlar kommer att till de: enskilda bankernas vexlingsomkad i hufvudstaden försändas. Då de begge statsmakterna redan beslutat en-.myntreform,: bör den förverkligas, men det är fåfängt hoppas att guldmynt skall komma i rörelsen om det endast kan erhållas i hufvudstaden. Men enär vissa förberedande åtgärder försports, hvilka gifva anledning till den förmodan, att några ändringsförslag uti gällande binklagstiftning torde vara att emotse, är det angeläget att all mänheten gör klart för sig hvad som i denna vigtiga fråga är hufyudsak eller bisak. Landets ekonomiska ställnng är god, det är sant, .men såsom ett räsentligt bidrag till dess ytterligare betryggarde erfordras att få mynt i landet, och detta kan endast erhållas genom att göra gällmde den ovedersägligt riktiga principen, nt eho det vara må, som tillåtes att utgifvi egna banksedlar, också skall vara ovilkorligen förpligtad att dessa.med .mynt-invexla. : ao Mee XRXXXXTETTERXRXERS—RRRR ORO