Dagens Nyheter – 27 december 1873, sida 1

tillfredsställelse, då han bugande tackade den församlade mängden. Med rörd blick lutade han sig tillbaka i vagnen och drog en suck af lättnad såsom den der efter en hård kamp ändtligen får hvila ut. Och nu reflekterade han öfver sin ställning. Väl hade han gjort mycket ondt, men äfven mycket godt — han kunde med skäl säga, att han gjort godt, ty han hade genomdrifvit stora reformer som skulle komm : att bli välsignelsebringande för hans land och för millioner menniskor under en lång framtid. Borde icke äfven detta förmå utplåna den blodfläck, hvarmed han besudlat sitt lif? -. Endast helt långsamt kunde vagnen röra sig framåt i folkträngseln; och härunder hördes ideligen den ystra massan entusiastiskt ropa: Lefve Strathmorely Medan han sålunda, mäktig som en kung, passerade detta haf af menniskor, som hyllade honom, fick han plötsligt se Marion Vavasours bleka ansigte likasom dyka upp ur detta haf, och hans tanke återfördes till den förfärliga stund, då han såg henne sjunka mellan oceanens vredgade böljor. Ettenda ögonblick var hon synlig; derpå försvann hon, Men i detta enda ögonblick möttes deras blickar, och dessa sade mera, än de båda medbrottslingarne under en hel evighet skulle kunnat säga hvarandra med ord. STRATHMORE. II. 37