Dagens Nyheter – 27 december 1873, sida 1

stridig, ehuru hennes lif blifvit lyckliggjordt genom honom. j ok sk x Ljus, glänsande färger, svälkande vatten, skuggrika aller blomsterdoft, friskt grönskande: gräsmattor och praktfulla fontäner — allt detta och mycket mera skönt och herrligt fanns. förenadt här, der Marion Vavasour stod utanför porten och blickade in genom gallret lika längtansfullt: som fången från sin glugg blickar ut öfver den verld, i hvars lif han. icke kan hoppas någonsin vidare få deltaga. Det var porten till den storartade park, som omslöt hans kungl. höghet hertig d Etoiles villa vid Themsen, der landets förnämsta societet just nu samlades till en lysande fest. Från sin plats kunde hon, fastän oms irflad af landsvägens dam, öfverskåda en stor del af herrligheten derinne — hon kunde höra musikens rika toner, till och med gästernas skratt, när då och då en glädtig grupp passerade hennes närhet — hon kunde inandas blommornas ljufliga vällukt — hon kunde med ett, ord här skåda en tablå ur sitt eget förflutnal lif. ! Ackt ( Yay ju dock oj-gå länge sedan värden Vid denna fest ledde henne genom Tuileriernag salar, värderande högre än en kungakrona ett leende af hennes läppar, dem poeterna då för tiden besjöngo! Nu