Dagens Nyheter – 24 december 1873, sida 6

byggda bondpraktikan, de ur den vetenskapliga spekulatiohens djup uppflutna profetiotha i vär almanacka, med ett öfd alla menniskoförsök att binda vädrens lek vid några regler, bafva vi sett gäckade. — Hvilken nyckfull makt månde det då vara, som leder denba planlösa lek? ; Är måhända vädret sin egen herre, obunden af hvarje annan lag än sin nyckfulla viljas? — Så trödde till en början mången, och denna tro hade ett godt stöd i den höga auktoritet, som råkat säga: -vädret blåser shvart , det villt. Men olyckligtvis blef tvisten härigenöin icke alldeles sliten, ty samma auktoritet talar också om en annan notabilitet såsom den der makt hafver i vädret; Detta syntes icke heller så öantagligt, i synnerhet i dåliga år. Kyrkans män funderade också på saken och hade så när varit konseqventa, d. v..s. äfven härvidlag uppställt tvenne skilda makter, eh god och et ond; allt efter väderleken; men besynnerligt nog blef pluraliteten denna gång alldeles emot den ondes makt och för vår Herres, Under långa tider herskade äfven denna tro, och böner om en tjenlig väderlek iäppsändes på fullaste allvar. Det dåliga vädret (allt väder var naturligtvis gjordt enkom och allena för menniskan) var den Högstes straffdom, åskan höns mäktiga stämma och blixten utslungades ur hans hand för att krossa Somliga. Kom så den store Franklin och drog med sin tråd undan blixten ur den hämnande rättvisans hand, visande att denna outgrundliga rättvisa kunde taga reson och följa lagar; äfven den. På kyrkans tornspetsar uppstuckös tu Häsvisa metallspetsar mot vår Herres blixtande fingrar, men under de skyd? dade hvalfven ljöd ännu som förr dogmen om vädret. Kyrkant gaf sig icke. Vetenskapsakademien deremot drog så småningom. in sina omdömen öfver ämnet, bedjande om ursäkt, för. sin villfarelse. Från verldens alla kanter ljöd nu enhälligt: de gamla märkena stå ej längrel Allt var sålunda rifvet och väg banad för ett kommande vädersnille. . Historien visar oss att så snart tiden blifvit megen dor en genomgripande reform i åskådningen, en reformator aldrig saknas. Så skulle gå äfven här. Han kom, och begåfvad med snillets skatpblick, begrep han kvar man egentligen kunde vänta lösningen på frågan! hal riktadö iot dä vida tymderna sitt spektroskop (ett instrument som har andar till föremål, andeletare, af det latinska spectrum, spöke, sämre ande; scopus, föremål). Hvad han nu såg sitt skåp, den spirituelle forekaren; må vi förbi gr Han hade sett nog för att uppsätta en Ipotes, öck dertill behöfves; som vi veta, icke så mycket. Hypotesen är forskarens metkrok, utslungad stundom på måfå för alt söka efter napp, och hvarje naturens företeelse som fastnar på hypotesens metkrok är en fisk, som framsprattlar sitt stumma vittnesbörd öm att den fiskande filosofen är företeelsernas stim på spåren. Vår iman uppsatte, som sagdt är, sin hypotes, och den blef, att hvarken i den öfversta himmelen eller i afgrundens djupaste schakter borde letas efter vädrens herre, ej heller i vindarnes egehvilliga njeker och allra minst i den blinda slumpen, ln viss planmässighet kundåe kan ödbestridligsn spåra i arrangeMangerna, öch denna hänvisade med nödvändighet till en; som utför planen; ett väsende, hvilket enligt det nyss sagda icke kunde vara hvarken det absolut goda eller det absolut onda, utan som folket är mest, eh å att säga entreprenör af väderhållningen; och hvilken i likhet med många andra entreprenörer finner sit oträkning vid att hålla så dålig vara, som je utsigt att slippa sonsål kan gå för sig. Detta var nu byoket till hate bestyrkande kräfdes fakta och härför uppbyggde mannen, såsom naturforskar? Pläga göra, sitt lärosystem på den FS anden. Står sig denna byggsjelfgjorda gr. så står ock grunden; nad, resonnerar man, . ackså grunden. ramlar byggnaden, så ramlär ... bygg(Hvad sägs om den sanningen, herrar, mästare ?) Vår lärde drog af sin hypotes. följande oklanderliga slutföljder: Om nämde entreprenör verkligen inom de högre rymderna. existerar, så förutsätter detta tillvaron der af något slags industri, ty en entreprenad för ro skull eller blott för nyttans skull är ett begrepp, somligger alldeles utom både vår erfarenhet och fattningsförmåga. Han måste afse någon sin egen nytta med sin verksamhet. Icke heller är det rätt troligt, att en egennyttig entreprenör i ett industrielt samhälle skulle inskränka sin verksamhet till blott väderproduktion. — Andra behof böra väl ock finnas att fylla. Men i så fall är det ju alldeles klart, att äfven der fordras drifkraft, och nu kunna vi ana sammanhanget med åtminstone de besynnerliga Fäderförhållandena under de sista åren. Före den Eriessonska solmaskinens uppfinnande använde den nyupptäckte väderhållaren för eget behof allt vatten som han kunde komma öfver; vi fingo nöja oss med en årligen tilltagande torka, som under sommaren 68 blef så att säga absolut; han unnade oss då icke endroppe. Då uppträdde 4i1l mensklighetens räddning solmaskinen. och